Nu ska jag berätta en saga för er.

Det hela började när jag var 3 år och vi skaffade vår första hund. Hon var pigg och dragig och jag gick absolut inte gå ut med henne själv. Den jag pratar om är min gamla kompis Lady Diana aka Donna.

Det var inte förrens på senare år jag och Donna blev bästa vänner. Jag började gå ut med henne och tränade henne. Nu vet jag att vissa av er kommer kritisera bilderna på henne, och ja hon är tjock och kanske inte så fin som ni trott. Men ärligt talat mer matglad hund än Donna går nog inte att hitta, och sen blir man ju lite hemmabild...

Men iaf hon var min bästa vän och följde med mig hela min uppväxt när jag började skolan och allt detdär, hon var som en extra syster :) fjantig, snäll, omtänksam, jobbigt och ja...

Tyvärr slutade vår saga väldigt tvärt, natten till min födelsedag den 22/08/2011 blev hon svårt sjuk. Fanns inget djursjukhus i stan som var öppet. Vi åkte med henne till Strömsholm och de gick in på operation, hon hade vololus (magomvridning) tror ni att det gick att rädda henne? Nej...

Min bästa vän gick bort på min födelsedag 8 år gammal....

Har aldrig någonsin varit så ledsen som jag vet då. Grät dygnet runt.

Men jag kan ändå se tillbaka och vara stolt. Hon älskade att vara med oss och hon trivdes så bra. Vi behandlade henne aldrig dåligt och ja...

Anledning till att jag skriver detta är att om hon hade levt skulle hon fyllt hela 10 år idag! Så grattis till dig uppe i himmelen! Min älskade ängel!

Det är tack vare henne jag fick min älskade Bella! <3

Grattis igen bästa vän!