I want her back
17 maj 2012 provred jag ponnyn som tog mig med storm. Redan första gången jag red henne så visste jag att det var rätt. Även fast det var mycket jag inte fick vet om henne som att hon var 4 år och bara lite riden och precis börjats hoppas på och att hon hade bott på 6 olika ställen. De höll den informationen borta från mig, så när jag provred henne var hon en 10årnig en jätteduktig allroundhäst.
Jag blev blind när jag red henne, jag trodde att det var jag som red henne fel och det var därför hon inte gick bra med mig. Men såsmåningom luskade jag fram informationen om henne och sanningen kom fram. Hon inte alls välbildad och inte alls hoppad så mycket som jag trodde, men jag blev blind det var som en dröm att jag Susanna Zdolsek skulle få hyra denna ponny en hel sommar och kanske mer. Hon var den hästen jag fastnade för och det var bara så att jag var tvungen och ta henne. Det bara känndes rätt och jag visste att det var en sån ponny som jag drömt om.
27 juni kom hon hem till mig vacker som en dag!Jag lät henne gå i hagen i 2 dagar innan jag började rida henne. Allt för att hon skulle komma in i "Flocken" så bra som möjligt. Att hon skulle trivas och bara njuta.
När jag red henne för andra gången var hon pigg ingen seg ridskolehäst som jag var van vid nej hon var allt annat. Hon hade inte blivit riden på en vecka. Men det känndes fortfarande bra och det var väldigt skönt att det bara var jag och Muddi och min publik var min mamma.
Andledningen till att jag valde henne var att jag från början såg att på sättet hon rörde sig på att hon hade så mycket kapacitet. Steget wow! Traven bara flöt fram och hon hade galoppen som var mjuk som en gunghäst.
Tiden gick och vi lärde känna varandra mer och mer, men jag kunde liksom inte få henne och gå min väg hon liksom drog ut och gjorde lite som hon själv ville. Sen var det också så att mitt högra ben levde sitt egna liv och störde henne när hon jobbade.
Efter några veckor kom min morbrors sambo och hjälpte mig med Muddi. Hon har ridit i franska dressyrlandslaget som ung och på några sekunder slutade Muddi att bråka med henne och gick ganska fint! Men vi båda hade lite problem med att fatta galopp på henne då hon gärna sticker iväg och det tar några varv på volten att få henne att gå fint igen.
Det var då jag insåg att Muddi inte var en lätt häst.
Isabell som hon heter sa att jag hade gjort ett bra jobb med henne när hon såg mig rida henne. Visst att hon inte gick i form eller något men jag hade jobbat mycket med övergångar och halter från trav och skritt. Isabell sa att hon såg att Muddi trivdes med mig på ryggen och lyssnade på mig.
Kommer fortfarande ihåg den gången hon sa det...
Jag fick massa tips om hur jag skulle rida henne. Som att jag skulle jobba henne sittades (då störde inte mitt högra ben henne) och jag kunde känna hennes rörelser mer under mig.
Efter bara några dagar märkte jag skillnaden på Muddi. Hon lyssnade mer på mig och gick mina vägar och stundtals gick hon även i form!
Då började jag hoppa henne. i början var det bara bommar så hon lyfte benen och kunde känna att hon kunde. Sedan höjde jag till 10 cm och så vidare. Men när vi kom upp till 50 cm och hon skulle börja hoppa och inte bara trava över. Ja då blev hon osäker. Hon kunde helt enkelt inte mäta avstånd så varje gång jag ville att hon skulle hoppa av var jag tvungen att skrika "hoppa". det tränade jag bort efter några veckor. Målet var att hoppa 80 cm och det klarade vi. Hon hoppade som en tiger när hon kom på hur hon skulle göra! Men formförallt tyckte hon att det var kul!
Jag kämpar för något jag älskar och jag ska komma till toppen!
Sommaren var den bästa i mitt liv!
Hon blev glad när jag kom och älskade när jag pysslade om henne...
Nu nr jag var borta i en vecka frågade de vi var där med om vad man ska tänka på när man hyr häst och så ville de se bilder på henne.
MInnen bara strömmar genom huvudet och jag har drömt om henne i över en vecka nu...
Tankar om hur jag ska få tillbaka henne och ÅHHH jag gråter nu... Saknar henne så mycket.
Hon var och är min drömhäst. Vi kunde kommit långt om jag bara kunde ha kvar henne....
Jag har insett nu att jag kommer aldrig få en häst bra sådär. Jag kommer aldrig någonsin få det. Jag kämpar för att jag ska utvecklas och jag har nog tagit den svåra vägen in i ridvärlden. Jag har gjort det själv utan hjälp jag har hittat hästar som jag kan få rida då och då och jag har gått till stallet bara för att få känna hästars värme....
Min familj är inte hästintresserade men det går och fastän jag har alla förutsättningar emot mig så vill jag det här. Läser nästan överallt om hur viktigt det är att föräldrarna ska ha intresse och hur kunniga de ska vara och annars kommer men ingenstans. Att det är lättare om man bor nära och bla bla bla...
Min familj bryr sig om mig och om jag kämpar för det stöttar de mig och kör transport och betalar mina ridlektioner men bara om jag visar att jag kan klara av det.
MIn magkänsla styr mig och mina känslor över huvud taget. Jag lovade Muddi att jag skulle komma tillbaka till henne. Ett löfte är ett löfte och det ska jag hålla.
Jag kämpar men jag kommer ingenstans
Jag kämpar för något jag älskar och jag ska komma till toppen!
Kommentarer från er söta läsare.Trackback